Vet inte hur jag ska börja men kanske exakt så här:

Om jag förut kunde skriva en bok om hur hjärtat vred sig i bröstkorgen skulle jag nu kunna skriva två om hur hjärtat gör mig blind och tre om dina käkben och din blick och det är kanske det märkligaste av allting, hur jag redan vet hur du kommer att se på mig; hur du kommer att se igenom mig.

Jag har börjat att skriva upp klockslagen, börjat räkna pulsslagen och speciellt blixtnedslagen, ibland känt mig skräckslagen.

03:44

Jag förlorade rösten och
kanske även mig själv någonstans på vägen
bland betongen fågelskriken trädrötterna

Kvar: Tystnaden



Jag levde kvar i någonting som dog för så många dagar sedan att jag inte ens orkar räkna dem och då kan man lika gärna säga att jag också dog. Ibland tvivlar jag över om jag verkligen tagit mig ur det och börjat att leva för helt plötsligt finns det där ändå, lite som en skugga eller ett spöke och jag gillar inte spöken men jag vägrar att dö. Det är så lätt att leva kvar i någonting som inte ens existerar.

01:54

Han rör säkert vid
någon annan flickas hud just nu



Jag har alltid varit lite så där, på min vakt, varit rädd, tvekat en miljon gånger och insett att när jag väl bestämt mig så har allting försvunnit ur mina händer. Allting handlar egentligen om att inse att man kan vända och gå på en gång, att man faktiskt kan vända i dörröppningen, stänga ytterdörren och aldrig återvända igen. Fast egentligen går det ju inte att stänga dörrar som faktiskt inte är annat än symboler och egentligen kan man inte vända i dörröppningar som ändå bara leder tillbaka hit, det vet jag också. Kanske handlar det om att inte vända alls, bara att hitta en annan väg och finna någonting bättre. Förstå att det finns andra hjärtan.

Klockslag: Okänt
Puls: Lite för hög

"Det kan jag inte ta tillbaka.".
"Skulle du vilja ta tillbaka det?".
"Nej.".



Ur natten föds morgonen och ur hjärtat föds drömmarna och jag vet inte men jag har alltid trott att när man blir skräckslagen för att bli nedslagen måste man döda varje dröm (lärdom: att älska någon betyder varken för alltid eller att jag får dig när jag vill) så jag skrev:

01:29

JAG MÅSTE DÖDA VARJE DRÖM

Men det gjorde jag inte. Jag önskar i stället att morgonen alltid kommer att födas så här och att ingenting förändras förutom stegen vi tar på egen hand. Det är kanske nu jag inser att det finns andra vägar, att det finns andra hjärtan och att även jag kan

hitta rätt.